Rättsteori
Naturrätt (Fram till 1800-talet)Det finns ett form av system som - en idealisk ordning- fysiskt såväl som idémässigt.
Som exempelvis ”pacta sun serrvanda” – avtal ska hållas. Denna ordning förstår man med utbildning och kristenhet. Thomas av Aquino (1225-1274) Italien Hugo Grotius (1583-1645) Nederländerna, folkrätt. Samuel Pufendorf (1632-1694) Sachsen (Tysk) Rättspositivismen (Från 1800-talet)The existence of law is one thing; its merit or demerit is another. (John Austin)
Separerar rätt och moral. Anknyter till verkligheten. befallningsteorin: Det klassiska sättet. ”Gällande rätt är vad suveränen befaller.” (Suveränen vars befallningar vanemässigt åtlyds.) Positivt= Av människan skapad. Konventionalismen: (1900-talet)Rätten vilar på en social konvention + erkänningsregel. ”The rule of rekognition” Ett regelsystem med en igenkänningsregel. |
Naturrätt personer:
Thomas av Aquino (1225-1274) Italien Hugo Grotius (1583-1645) Nederländerna, folkrätt. Samuel Pufendorf (1632-1694) Sachsen (Tysk) Rättspositivism personer:
Jermy Bentham (1748-1832) Utilitarist (skrev befallningteorin) John Austin (1790-1859) (utvecklade beffalningsteorin) Konventionalismen: Herbert Hart (1907-1992) Jules Colman (1946- ) Eerik Lagerspetz (1959- ) |
Filosofi
Dygdetik (normativ etik)Påverkade rätten och etiken starkt fram till 1600-talet.
1600-talet och framåt regerade pliktetik och utilitarism. De senaste decennierna har dygdetiken fått en renässans. Dygdetiken framhåller karaktär framför handling.
Pliktetik (normativ etik)Utilitarism (normativ etik)Värdenihilism (metaetik) |
Filosofer:
Om metaetik och normativ etik.
Metaetik är läran om moral och normativ etik är läran i moral. Metaetik handlar om moral från massa olika perspektiv. Så som:
Normativ etik handlar om hur vi bör handla. Det innefattar övergripande teorier så som:
Samt partikulära fall. |
Politisk ideologi
Juridisk metod: Begrepp
Rättsteoretiska begrepp
Rättsordning: Systematiserad lag.
Gällande rätt: Den rätt som upprätthålls av jurister med stöd i rättskällor.
Rättskälla: Auktoritativ text inom rättsområdet och som skall tillämpas inom juridiken. Exempelvis lagtext, doktrin och prejudikat.
Teleologisk tolkning: Ändamålstolkning.
Rättsordning II: Enligt den österrikiske rättsfilosofen Hans Kelsen (1881-1973) skulle tre kriterier uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ Stufenbau
ñ Inslag av tvång (knuten till sanktioner)
ñ Viss effektivitet (ca 90% av samhällsmedlemmarna skall underordna sig rättssystemet)
Stufenbau: Normhierarki. Begreppet myntades av Hans Kelsen.
Grundnormen: Den högsta normen dit alla andra normer i Stufenbau kan härledas. Grundnormen är endast hypotetisk och måste också vara det, och den är alltid slutet på en giltighetskedja (då man spårar en norms giltighet bakåt i Stufenbau). Hans Kelsen är fadern till teorin om grundnormen. Grundnormen har tre huvudsakliga funktioner:
ñ Avslutar normsystemet
ñ Legitimerar konstitutionen
ñ Sätter igång det bindande systemet hos rätten
Rättsordning III: Enligt den brittiske juristen John Austin (1790-1859) skulle följande tre kriterier uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ En suverän som utfärdar befallningar och sanktioner
ñ Generella befallningar
ñ Samhällsmedlemmar som underordnar sig suveränen genom vanemässig åtlydnad
Particular jurisprudence: Juridik eller juridisk teori som gäller inom ett specifikt rättssystem. Begreppet utvecklades av John Austin.
Universal jurisprudence: Juridisk metod eller teori som är gemensam för alla rättssystem. Till denna kategori hör till exempelvis tillämpning av rätten och juridisk argumentation. Även denna definition utvecklades av John Austin.
Rättsordning IV: Den brittiske rättsfilosofen Herbert Hart (1907-1992) menade att följande tre kriterier skulle uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ Officials (ämbetsmän) som tillämpar the Rule of Recognition
ñ Interaktion mellan primär- och sekundärregler
ñ Samhällsmedlemmar som följer primärreglerna
Primärregler: Förhållningsregler. Herbert Hart formulerade detta uttryck.
Sekundärregler: Regler som handlar om primärregler. De ger kompetens, och påbjuder eller förbjuder inte. Två av sekundärreglerna ger kompetens, den tredje är Rule of Recognition. Hart poängterade även att för att ett rättssystem skall fungera krävs en interaktion mellan primärregler och sekundärregler, då ett system innefattande endast primärregler enligt honom skulle leda till osäkerhet, inflexibilitet och ineffektivitet. Han utarbetade särskilda ”regler” för att påvisa detta:
ñ Rule of recognition: Talar om vad som gäller som rättskälla i gällande rätt. Jurister upprätthåller denna ”regel”. Den behandlar även de kriterier som är relevanta för rättssamhället och vilka rättskällor som har vilken dignitet. Rule of recognition har ett deskriptivt giltighetsbegrepp.
ñ Rules of change: Angående hur lagen kan ändras. Denna ”regel” handlar om proceduren att ändra lagen, och gällande rätt.
ñ Rules of adjudication: Angående sanktioner. Denna ”regel” handlar om hur man skall ha institutioner som utför sanktioner, och syftar även till att förebygga personlig vendetta, medborgargarden, etc.
ñ Rules of enforcement: Angående utfärdandet av sanktioner, samt upprätthållandet av gällande rätt.
Deskriptivt giltighetsbegrepp: Gällande = Tillhörande (till en viss rättsordning)
Rule of law: Social norm. Lagen står över människan i form av makt och styre och inte tvärt om som tidigare rättspositivistiska filosofer hävdade (Rule of men). Begreppet utvecklades av H. Hart.
Begrepp angående rättsregler och beståndsdelar i juridiskt språk
Rättsregel: Regel i lagen. Rättsregeln är alltid uppbyggd som en konditionalsats (”om-så”-sats).
Rättsfakta: Omständigheter som skall uppfyllas för att en rättsregel skall vara tillämplig. Beståndsdel i en rättsregel.
Rättsföljd: Vad som juridiskt sker om rättsfaktan är tillämplig. Beståndsdel i en rättsregel.
Kummulativa rättsfakta: Flera omständigheter som alla måste föreligga för att rättsregeln skall vara tillämplig. (Markeras genom att och binder samman flera rättsfakta.)
Alternativa rättsfakta: Det är tillräckligt om en av flera rättsfakta föreligger för att rättsregeln är tillämplig. (Markeras genom att eller binder samman flera rättsfakta.)
Norm: Föreskrivande sats.
Kontradiktoriskt motsatsförhållande: Direkt negation. Om S i exemplet står för en skyldighet och h står för en handling, kan ett kontradiktoriskt motsatsförhållande se ut som följer: Sh → -Sh
Alltså ett motsatsförhållande som består av en skyldighet att utföra en handling kontra en icke-skyldighet att utföra sagda handling. Ett av dessa måste vara riktigt.
Konträrt motsatsförhållande: Om S i exemplet står för en skyldighet och h står för en handling, kan ett konträrt motsatsförhållande se ut på följande sätt: Sh → S-h
Alltså ett motsatsförhållande som består av en skyldighet att utföra en handling kontra en skyldighet att inte utföra sagda handling. I detta fall behöver ingen av motsatsparterna vara fallet.
Term: Ord.
Begrepp: Föreställning som termen betecknar.
Intension: Beskrivning av begrepp.
Extension: Alla fall som kan sorteras in under begreppet.
Sakfråga: Faktisk omständighet, bevis.
Rättsfråga: Omständighet av juridisk relevans och gällande rätt.
Begrepp angående rättvisa
Direkt diskriminering: Lika fall behandlas olika.
Indirekt diskriminering: Människor/fall behandlas indirekt olika på grund av grupptillhörighet. Exempelvis är kraven för att en gravid kvinna skall bli sjukskriven högre än kraven vanligen är. Detta slår bara mot kvinnor.
Retributiv rättvisa: Den som har begått ett brott skall straffas i proportion till brottet, inte för en avskräckande effekt eller liknande. Detta begrepp betonades starkt av Paul Taylor.
Monism: Endast ett ting i världen har ett intrinsikalt värde.
Intrinsikalt värde: Egenvärde.
Instrumentellt värde: Värdefullt som medel.
Äkta rättssats: Ett uttryck som utvecklades av den svenske filosofen Ingemar Hedenius (1908-1982). Begreppet syftar till utsagor om rättvisa. En äkta rättssats är exempelvis en regel i lagboken, eller en personlig moralutsaga. En äkta rättssats är en preskriptiv, normativ sats.
Oäkta rättssats: Ett anspråk på att beskriva något. En oäkta rättssats är sann eller falsk till skillnad från en äkta rättssats.
Maktdelningsläran: Utvecklades av den franske 1700-talsfilosofen Charles-Louis de Secondat Montesquieu. Offentlig makt skall enligt denna lära delas på många olika samhälleliga institutioner, bland annat den lagstiftande makten och den dömande makten. Rättsregler skall vara till för att främja samhällsmål, och den dömande makten (domstolarna) skall vara neutral.
Moralfilosofiska begrepp
Praktiskt imperativ: Utvecklades av den amerikanske filosofen Robert Nozick (1938-2002). Det praktiska imperativet lyder: När du handlar, behandla då alla andra som mål i sig själva och inte som instrument eller medel.
Hypotetiskt imperativ: ”Gör X om du vill uppnå Y.” Immanuel Kant (1724-1804) utvecklade detta begrepp tillsammans med nedanstående.
Kategoriskt imperativ: ”Gör X.” Det kategoriska imperativet åsyftar moraliskt betingade handlingar.
Argumentationsteoretiska begrepp
Premiss: En sats använd för att stärka en slutsats.
Sunt argument: Ett logiskt giltigt argument med korrekta premisser som ej är cirkulärt.
Logiskt giltigt argument: Slutsatsen följer logiskt (med logisk nödvändighet) av premisserna. Slutsatsen kan inte vara falsk om premisserna är sanna.
Betydelseglidning: Ett ord betyder olika saker i olika premisser i samma argument. Om en betydelseglidning förekommer är argumentet osunt.
Cirkelargument: Argumentet innehåller en premiss vars riktighet förutsätter att slutsatsen är korrekt. Förekommer ett cirkelargument är argumentet osunt.
Teoretisk argumentation: Slutsatsen är deskriptiv.
Praktisk argumentation: Slutsatsen är preskriptiv.
Satslogiska begrepp
Konnektiv: Konnektiv är följande:
ñ - icke (negation)
ñ ^ och (konjunktion)
ñ v eller (disjunktion)
ñ → om... så (materiell implikation)
ñ ↔ om och endast om (logisk ekvivalens)
För att mäta sanningsvärdet hos olika beståndsdelar av argumentationen, kan man använda sig av olika scheman beroende på vilken typ av argument man handskas med. Om man har att göra med exempelvis följande argument:
P: Johansson använde ICA-kortet den 10 november
Q: Johansson var i Sverige den 10 november
P → Q
-Q
-P
Det generella schemat för en P → Q sats där alla möjliga sanningsvärden är uppställda ser ut på följande sätt: För att beräkna om argumentet är logiskt giltigt kan man ställa upp premisserna:
P → Q Premiss 1 Premiss 2
S S S x
S F F x
F S S x
F S F x x
Argumentet är alltså logiskt giltigt, då endast ett av de olika utfallen överensstämmer med båda premisserna och slutsatsen.
Logiskt giltiga argument: Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt giltigt argument. De ser ut som följer:
ñ Modus Ponens: P → Q
P
Q
ñ Modus Tollens: P → Q
-Q
-P
Logiskt ogiltiga argument: Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt ogiltigt argument. De ser ut som följer:
ñ Denying the Antecedent: P → Q
-P
-Q
ñ Affirming the Consequent: P → Q
Q
P
Induktion: Slutsatsen följer inte med logisk nödvändighet av premisserna, men har ändå visst stöd av dessa. Slutsatsen kan även vara falsk även om premisserna är sanna, och om man exempelvis använder sig av deduktion kan man få problem med induktiva premisser på grund av de generella samband man ofta använder i denna typ av argumentation.
Hohfelds rättighetsschema
Anspråk Juridisk frihet Juridisk kompetens Juridisk immunitet
RB RB RB RB
MP MP MP MP
Skyldighet Icke-anspråk Underkastelse Icke-kompetens
RB = Rättighetsbärare
MP = Motpart
Hume's lag
Ett vara kan aldrig slutas till en slutsats av ett böra, eller vice versa.
VARA BÖRA
FAKTUM NORM
Rättsteoretiska begrepp
Rättsordning: Systematiserad lag.
Gällande rätt: Den rätt som upprätthålls av jurister med stöd i rättskällor.
Rättskälla: Auktoritativ text inom rättsområdet och som skall tillämpas inom juridiken. Exempelvis lagtext, doktrin och prejudikat.
Teleologisk tolkning: Ändamålstolkning.
Rättsordning II: Enligt den österrikiske rättsfilosofen Hans Kelsen (1881-1973) skulle tre kriterier uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ Stufenbau
ñ Inslag av tvång (knuten till sanktioner)
ñ Viss effektivitet (ca 90% av samhällsmedlemmarna skall underordna sig rättssystemet)
Stufenbau: Normhierarki. Begreppet myntades av Hans Kelsen.
Grundnormen: Den högsta normen dit alla andra normer i Stufenbau kan härledas. Grundnormen är endast hypotetisk och måste också vara det, och den är alltid slutet på en giltighetskedja (då man spårar en norms giltighet bakåt i Stufenbau). Hans Kelsen är fadern till teorin om grundnormen. Grundnormen har tre huvudsakliga funktioner:
ñ Avslutar normsystemet
ñ Legitimerar konstitutionen
ñ Sätter igång det bindande systemet hos rätten
Rättsordning III: Enligt den brittiske juristen John Austin (1790-1859) skulle följande tre kriterier uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ En suverän som utfärdar befallningar och sanktioner
ñ Generella befallningar
ñ Samhällsmedlemmar som underordnar sig suveränen genom vanemässig åtlydnad
Particular jurisprudence: Juridik eller juridisk teori som gäller inom ett specifikt rättssystem. Begreppet utvecklades av John Austin.
Universal jurisprudence: Juridisk metod eller teori som är gemensam för alla rättssystem. Till denna kategori hör till exempelvis tillämpning av rätten och juridisk argumentation. Även denna definition utvecklades av John Austin.
Rättsordning IV: Den brittiske rättsfilosofen Herbert Hart (1907-1992) menade att följande tre kriterier skulle uppfyllas för att ett rättssystem skall förekomma:
ñ Officials (ämbetsmän) som tillämpar the Rule of Recognition
ñ Interaktion mellan primär- och sekundärregler
ñ Samhällsmedlemmar som följer primärreglerna
Primärregler: Förhållningsregler. Herbert Hart formulerade detta uttryck.
Sekundärregler: Regler som handlar om primärregler. De ger kompetens, och påbjuder eller förbjuder inte. Två av sekundärreglerna ger kompetens, den tredje är Rule of Recognition. Hart poängterade även att för att ett rättssystem skall fungera krävs en interaktion mellan primärregler och sekundärregler, då ett system innefattande endast primärregler enligt honom skulle leda till osäkerhet, inflexibilitet och ineffektivitet. Han utarbetade särskilda ”regler” för att påvisa detta:
ñ Rule of recognition: Talar om vad som gäller som rättskälla i gällande rätt. Jurister upprätthåller denna ”regel”. Den behandlar även de kriterier som är relevanta för rättssamhället och vilka rättskällor som har vilken dignitet. Rule of recognition har ett deskriptivt giltighetsbegrepp.
ñ Rules of change: Angående hur lagen kan ändras. Denna ”regel” handlar om proceduren att ändra lagen, och gällande rätt.
ñ Rules of adjudication: Angående sanktioner. Denna ”regel” handlar om hur man skall ha institutioner som utför sanktioner, och syftar även till att förebygga personlig vendetta, medborgargarden, etc.
ñ Rules of enforcement: Angående utfärdandet av sanktioner, samt upprätthållandet av gällande rätt.
Deskriptivt giltighetsbegrepp: Gällande = Tillhörande (till en viss rättsordning)
Rule of law: Social norm. Lagen står över människan i form av makt och styre och inte tvärt om som tidigare rättspositivistiska filosofer hävdade (Rule of men). Begreppet utvecklades av H. Hart.
Begrepp angående rättsregler och beståndsdelar i juridiskt språk
Rättsregel: Regel i lagen. Rättsregeln är alltid uppbyggd som en konditionalsats (”om-så”-sats).
Rättsfakta: Omständigheter som skall uppfyllas för att en rättsregel skall vara tillämplig. Beståndsdel i en rättsregel.
Rättsföljd: Vad som juridiskt sker om rättsfaktan är tillämplig. Beståndsdel i en rättsregel.
Kummulativa rättsfakta: Flera omständigheter som alla måste föreligga för att rättsregeln skall vara tillämplig. (Markeras genom att och binder samman flera rättsfakta.)
Alternativa rättsfakta: Det är tillräckligt om en av flera rättsfakta föreligger för att rättsregeln är tillämplig. (Markeras genom att eller binder samman flera rättsfakta.)
Norm: Föreskrivande sats.
Kontradiktoriskt motsatsförhållande: Direkt negation. Om S i exemplet står för en skyldighet och h står för en handling, kan ett kontradiktoriskt motsatsförhållande se ut som följer: Sh → -Sh
Alltså ett motsatsförhållande som består av en skyldighet att utföra en handling kontra en icke-skyldighet att utföra sagda handling. Ett av dessa måste vara riktigt.
Konträrt motsatsförhållande: Om S i exemplet står för en skyldighet och h står för en handling, kan ett konträrt motsatsförhållande se ut på följande sätt: Sh → S-h
Alltså ett motsatsförhållande som består av en skyldighet att utföra en handling kontra en skyldighet att inte utföra sagda handling. I detta fall behöver ingen av motsatsparterna vara fallet.
Term: Ord.
Begrepp: Föreställning som termen betecknar.
Intension: Beskrivning av begrepp.
Extension: Alla fall som kan sorteras in under begreppet.
Sakfråga: Faktisk omständighet, bevis.
Rättsfråga: Omständighet av juridisk relevans och gällande rätt.
Begrepp angående rättvisa
Direkt diskriminering: Lika fall behandlas olika.
Indirekt diskriminering: Människor/fall behandlas indirekt olika på grund av grupptillhörighet. Exempelvis är kraven för att en gravid kvinna skall bli sjukskriven högre än kraven vanligen är. Detta slår bara mot kvinnor.
Retributiv rättvisa: Den som har begått ett brott skall straffas i proportion till brottet, inte för en avskräckande effekt eller liknande. Detta begrepp betonades starkt av Paul Taylor.
Monism: Endast ett ting i världen har ett intrinsikalt värde.
Intrinsikalt värde: Egenvärde.
Instrumentellt värde: Värdefullt som medel.
Äkta rättssats: Ett uttryck som utvecklades av den svenske filosofen Ingemar Hedenius (1908-1982). Begreppet syftar till utsagor om rättvisa. En äkta rättssats är exempelvis en regel i lagboken, eller en personlig moralutsaga. En äkta rättssats är en preskriptiv, normativ sats.
Oäkta rättssats: Ett anspråk på att beskriva något. En oäkta rättssats är sann eller falsk till skillnad från en äkta rättssats.
Maktdelningsläran: Utvecklades av den franske 1700-talsfilosofen Charles-Louis de Secondat Montesquieu. Offentlig makt skall enligt denna lära delas på många olika samhälleliga institutioner, bland annat den lagstiftande makten och den dömande makten. Rättsregler skall vara till för att främja samhällsmål, och den dömande makten (domstolarna) skall vara neutral.
Moralfilosofiska begrepp
Praktiskt imperativ: Utvecklades av den amerikanske filosofen Robert Nozick (1938-2002). Det praktiska imperativet lyder: När du handlar, behandla då alla andra som mål i sig själva och inte som instrument eller medel.
Hypotetiskt imperativ: ”Gör X om du vill uppnå Y.” Immanuel Kant (1724-1804) utvecklade detta begrepp tillsammans med nedanstående.
Kategoriskt imperativ: ”Gör X.” Det kategoriska imperativet åsyftar moraliskt betingade handlingar.
Argumentationsteoretiska begrepp
Premiss: En sats använd för att stärka en slutsats.
Sunt argument: Ett logiskt giltigt argument med korrekta premisser som ej är cirkulärt.
Logiskt giltigt argument: Slutsatsen följer logiskt (med logisk nödvändighet) av premisserna. Slutsatsen kan inte vara falsk om premisserna är sanna.
Betydelseglidning: Ett ord betyder olika saker i olika premisser i samma argument. Om en betydelseglidning förekommer är argumentet osunt.
Cirkelargument: Argumentet innehåller en premiss vars riktighet förutsätter att slutsatsen är korrekt. Förekommer ett cirkelargument är argumentet osunt.
Teoretisk argumentation: Slutsatsen är deskriptiv.
Praktisk argumentation: Slutsatsen är preskriptiv.
Satslogiska begrepp
Konnektiv: Konnektiv är följande:
ñ - icke (negation)
ñ ^ och (konjunktion)
ñ v eller (disjunktion)
ñ → om... så (materiell implikation)
ñ ↔ om och endast om (logisk ekvivalens)
För att mäta sanningsvärdet hos olika beståndsdelar av argumentationen, kan man använda sig av olika scheman beroende på vilken typ av argument man handskas med. Om man har att göra med exempelvis följande argument:
P: Johansson använde ICA-kortet den 10 november
Q: Johansson var i Sverige den 10 november
P → Q
-Q
-P
Det generella schemat för en P → Q sats där alla möjliga sanningsvärden är uppställda ser ut på följande sätt: För att beräkna om argumentet är logiskt giltigt kan man ställa upp premisserna:
P → Q Premiss 1 Premiss 2
S S S x
S F F x
F S S x
F S F x x
Argumentet är alltså logiskt giltigt, då endast ett av de olika utfallen överensstämmer med båda premisserna och slutsatsen.
Logiskt giltiga argument: Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt giltigt argument. De ser ut som följer:
ñ Modus Ponens: P → Q
P
Q
ñ Modus Tollens: P → Q
-Q
-P
Logiskt ogiltiga argument: Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt ogiltigt argument. De ser ut som följer:
ñ Denying the Antecedent: P → Q
-P
-Q
ñ Affirming the Consequent: P → Q
Q
P
Induktion: Slutsatsen följer inte med logisk nödvändighet av premisserna, men har ändå visst stöd av dessa. Slutsatsen kan även vara falsk även om premisserna är sanna, och om man exempelvis använder sig av deduktion kan man få problem med induktiva premisser på grund av de generella samband man ofta använder i denna typ av argumentation.
Hohfelds rättighetsschema
Anspråk Juridisk frihet Juridisk kompetens Juridisk immunitet
RB RB RB RB
MP MP MP MP
Skyldighet Icke-anspråk Underkastelse Icke-kompetens
RB = Rättighetsbärare
MP = Motpart
Hume's lag
Ett vara kan aldrig slutas till en slutsats av ett böra, eller vice versa.
VARA BÖRA
FAKTUM NORM