Argumentationsteoretiska begrepp
- Premiss: En sats använd för att stärka en slutsats.
- Sunt argument: Ett logiskt giltigt argument med korrekta premisser som ej är cirkulärt.
- Logiskt giltigt argument: Slutsatsen följer logiskt (med logisk nödvändighet) av premisserna. Slutsatsen kan inte vara falsk om premisserna är sanna.
- Betydelseglidning: Ett ord betyder olika saker i olika premisser i samma argument. Om en betydelseglidning förekommer är argumentet osunt.
- Cirkelargument: Argumentet innehåller en premiss vars riktighet förutsätter att slutsatsen är korrekt. Förekommer ett cirkelargument är argumentet osunt.
- Teoretisk argumentation: Slutsatsen är deskriptiv.
- Praktisk argumentation: Slutsatsen är preskriptiv.
Satslogiska begrepp
Konnektiv: Konnektiv är följande:
För att mäta sanningsvärdet hos olika beståndsdelar av argumentationen, kan man använda sig av olika scheman beroende på vilken typ av argument man handskas med. Om man har att göra med exempelvis följande argument:
P: Johansson använde ICA-kortet den 10 november
Q: Johansson var i Sverige den 10 november
P → Q
-Q
------------
-P
Det generella schemat för en P → Q sats där alla möjliga sanningsvärden är uppställda ser ut på följande sätt:
För att beräkna om argumentet är logiskt giltigt kan man ställa upp premisserna:
P → Q Premiss 1 Premiss 2
S S S x
S F F x
F S S x
F S F x x
Argumentet är alltså logiskt giltigt, då endast ett av de olika utfallen överensstämmer med båda premisserna och slutsatsen.
Logiskt giltiga argument:
Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt giltigt argument. De ser ut som följer:
----------------
Q
------------------
-P
Logiskt ogiltiga argument:
Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt ogiltigt argument. De ser ut som följer:
----------------
-Q
-----------------
P
Konnektiv: Konnektiv är följande:
- - icke (negation)
- ^ och (konjunktion)
- v eller (disjunktion)
- → om... så (materiell implikation)
- ↔ om och endast om (logisk ekvivalens)
För att mäta sanningsvärdet hos olika beståndsdelar av argumentationen, kan man använda sig av olika scheman beroende på vilken typ av argument man handskas med. Om man har att göra med exempelvis följande argument:
P: Johansson använde ICA-kortet den 10 november
Q: Johansson var i Sverige den 10 november
P → Q
-Q
------------
-P
Det generella schemat för en P → Q sats där alla möjliga sanningsvärden är uppställda ser ut på följande sätt:
För att beräkna om argumentet är logiskt giltigt kan man ställa upp premisserna:
P → Q Premiss 1 Premiss 2
S S S x
S F F x
F S S x
F S F x x
Argumentet är alltså logiskt giltigt, då endast ett av de olika utfallen överensstämmer med båda premisserna och slutsatsen.
Logiskt giltiga argument:
Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt giltigt argument. De ser ut som följer:
- Modus Ponens:
P → Q
----------------
Q
- Modus Tollens:
P → Q
------------------
-P
Logiskt ogiltiga argument:
Det finns två scheman man kan använda som modell för att identifiera ett logiskt ogiltigt argument. De ser ut som följer:
- Denying the Antecedent:
P → Q
----------------
-Q
- Affirming the Consequent:
P → Q
-----------------
P
- Induktion: Slutsatsen följer inte med logisk nödvändighet av premisserna, men har ändå visst stöd av dessa. Slutsatsen kan även vara falsk även om premisserna är sanna, och om man exempelvis använder sig av deduktion kan man få problem med induktiva premisser på grund av de generella samband man ofta använder i denna typ av argumentation.